Ännu en tur i Holuhraun - Haraldur Sigurðsson

Vulkanologen Haraldur Sigurðsson skrev den 12 nov på sin vulkanblogg om sitt senaste besök i Holuhraun.
Hans bloggpost är här:
http://vulkan.blog.is/blog/vulkan/entry/1505445/

Jag har gjort en informell översättning av hans text, som jag tycker är intressant och upplysande för den som följer med utbrottet.

Det var intressant att komma till vulkanutbrotten i Holuhraun dagarna 7 - 10 nov. Jag hade inte sett kratrarna sedan den 3 okt. Nu for jag tillsammans med Grímur Björnsson och två fantastiska fjällmän från Akureyri, Smári Sigurðsson och Anton Örn Brynjarsson. Det var ganska tungt före från Möðrudalur och in mot Drekagil i Dyngjufjällen p.g.a. mycket snö, men deras ombyggda jeepar (Antons och Smáris) förde oss hela vägen. Det tog t.ex. 7,5 timmar att köra denna 85 km långa led. Föret blev bättre när vi kom upp på sandfälten söder om Vaðalda och på älvdeltat vid den nya Holuhrauns-lavan.
De aktiva kratrarna ligger nu i en ca 400 m lång lavaspricka, som är upp mot 100 m bred. Den första bilden (här intill) är en radarbild från Fjarkönnun ehf., som togs den 7 okt. Den visar lavasprickan mycket väl. Där ses också lavaälven väl, den rinner ut mot nordost från lavasprickan. Så här nedan är en nyare bild från lavasprickan den 21 okt, tagen från luften av Milan Nykodym.
Lavasprickan är en sammanhängande rad av kratrar och Jón Gústafsson (http://vimeo.com/111344670)har tagit en video som visar att uppflödet av magma förekommer huvudsakligen på fyra till fem ställen i sprickan. Det bubblar i hela sprickan och lavan skvättes lite upp och sällan över kraterkanterna. Lavaälven strömmar ut genom en öppning mot nordost och långt ut över det nya lavafältet. Det är ganska hög hastighet på strömningen i älven, där lavan kastas upp några meter. Allt tyder på att segheten i lavan är liten, som jag har skrivit om här tidigare. Lavan förefaller nu att huvudsakligen bredas ut mot öster och sydost och två tungor är nu aktiva mot nordväst och breder sakta ut sig mot fjällvägen F910, som far över älvdeltat. Lavan har upphört att breda ut sig mot nordost och har ännu inte nått punkten där Jökulsá och Svartá rinner samman. Vattenfallet Skínandi är därför inte i omedelbar fara för närvarande. Men lavaflödet mot sydost ut i Jökulsás älvfåra är i full gång och bildar mycket ånga, som stiger högt upp och förenar sig med vulkanplymen där uppe. Vi hade gasmasker och -mätare med oss, men mätarna visade aldrig annat än noll vid vulkanutbrottet. Uppströmningen var stor och därför ingen plym nära markytan. Plymen över vulkanutbrottet är påfallande blåaktig eller s.k. blåmoda p.g.a. svaveldioxid. Vi upptäckte inte heller koldioxid.

I den södra delen av kraterraden påträffade vi nya sprickor med NNÖ riktning. Vi dem är förskjutningen 40 - 80 cm. De kan därför vara farliga både för vandrande och bilar. Den södra ändan av den aktiva vulkansprickan når till lava och kratrar, som är från 1797, när den ädre Holuhraun rann. Dessa kratrar är nu täckta av snö, som ses på den nedre bilden. Det är därför uppenbart, att det nya utbrottet ligger i spricka eller bergtunnel, som är parallell eller mycket nära sprickan där som utbrottet var 1797. 
Vår tur tillbaka till bygden gick mycket väl, men så är vägen nu väl packad.

(Övers. av Per Ekström, artikel av Haraldur Sigurðsson, vulkan.blog.is, 12.11.2014)

14.11.2014 - 17:00
Per Ekström
per@per.is